söndag 6 januari 2013

Lite om förändring och engagemang


Det är inget fel på förändring, bara den går i rätt riktning” Winston Churchill.

Jag har tyvärr inte den tid som krävs för att gå på djupet i ämnet försvarspolitik (dock så är jag i gott sällskap för det är knappt några journalister som gör det heller, tyvärr). Det finns andra som hanterar grovjobbet bättre, som Wiseman och Skipper för att ta ett par bra exempel, och jag väljer därför att helt kort dela med mig av några allmänna funderingar.

Den ständigt återkommande frågan är varför försvarsfrågor inte väcker folks intresse? Fråga vem som helst på gatan om det klassiska ”skola, vård, omsorg” och alla har en åsikt. Alla befinner sig någonstans på skalan, antingen själv eller via någon anhörig, och de kan därför relatera till den politik som handlar om de tre. Av förklarliga skäl så flockas också de politiska partierna kring de heta ämnena då det finns många röster att vinna. Det har på sätt och vis gått kvartalsekonomi i politiken. De lätta ämnena blir det som politikerna går till val på och försvarspolitik är inget lätt ämne. En försäkring för framtiden är sällan något som gemene man är intresserad av. Ärligt talat: hur många 20- och 30-åringar bryr sig idag om sin pension?

Tidigare, med värnplikten som bas, så kunde nästan alla relatera till det militära. En del hade positiva erfarenheter, andra negativa, och det gällde oavsett generation. Det fanns en nerv någonstans i dialogen som kittlade, lockade eller triggade i någon riktning. Oavsett vilken uppfattning som företräddes så var det positivt eftersom försvarsfrågor berörde. Jag tror absolut att det var till Sveriges fördel att det fanns ett tvång som ledde till delaktighet. De flesta förstod också att det fanns ett potentiellt yttre hot att förhålla sig till.

Istället för det drastiska beslutet att helt sonika avskaffa mer än 100 års värnplikt hade vi kunnat välja en annan väg. Det hade varit lämpligt att utreda och värdera olika alternativ, och för det hade krävts en bred diskussion kring nutida och framtida hotbilder. Så skedde inte utan istället raderades värnplikten med ett pennstreck. Vi svenskar brukar annars vara världsmästare i tidskrävande utredningar – i skarp kontrast till snabbt beslutsfattande – men denna gång var processen omvänd. Olyckligt nog.

I den uteblivna hotbildsinventeringen hade så mycket mer än det strikt militära kunnat vävas in. Just nu så är det aktuellt med allt från miljö- till IT-hot, som ett par alternativ, och varför hade inte de kunnat bli ett par målbilder för den ”nya” värnplikten (sett som en travesti på de ”nya” moderaterna, kanske)? Här fanns möjligheten att väva in en mängd olika teman som hade mynna ut i något riktigt bra. Här nedan följer några alternativ som hade kunnat beaktas:

-       Alla män och kvinnor hade fått göra den ”nya” värnplikten med tillhörande ”kri(g)splacering”. Det tidigare undantaget för kvinnor hade kunnat tas bort för att istället skapa en delaktighet över hela linjen.
-       Den ”nya” värnplikten hade kunnat inledas med en allmän del för samtliga. Kanske en genomgång och ”pröva på” i allt från miljöhot till militära hot.
-       Därefter hade det kunnat övergå till en ”specialistdel”, t.ex. inom civilförsvar eller det militära. Miljöpartiet har tidigare motionerat om värntjänst som ett alternativ till värnplikt och kanske fanns det inslag i det förslaget som hade kunnat beaktas. Räddningstjänst, reservpoliser och nationella (och internationella) miljöinsatser hade kunnat vara en inriktning.
-       Värnplikten hade kunnat kombineras med fast anställd civil och militär personal, precis som tidigare, naturligtvis i en kombination som varit ekonomiskt försvarbar. Vissa delar av det militära försvaret, precis som den civila verksamheten, måste drivas av fast anställd personal.
-       Ersättningen för värnpliktiga kunde precis som tidigare vara låg med motiveringen att det avser deltagande i en samhällstjänst som kommer alla till nytta.
-       Regelbunden repetitionsutbildning.

Det går förstås att spinna vidare ytterligare några varv, med bättre innehåll och kvalitet, och mina förslag ska därför endast ses som exempel. Min poäng är att alternativen och möjligheterna aldrig utreddes och än mindre diskuterades på djupet.


Kanske är det någon som menar att inriktningen (att värnplikten skulle försvinna) varit känd under en längre tid, och kanske är det påståendet korrekt. Men att stillasittande se på när mer än 100 års investeringar kastas på soptippen är allt annat än ett godkänt betyg för de folkvalda. Tvärtom så borde vår elit (våra riksdagsmän, eller?) stå över kvartalspolitiken och i större utsträckning engagera sig i framtida viktiga frågor. Istället har beslut fattats på alltför lösa grunder och det har lett till problem som löper under en lång tid framåt. Vi ser en försvarsmakt som på flera plan kämpar för sin överlevnad, vilket innebär att vi nästan står utan livförsäkring – nu senast bekräftat av vår överbefälhavare. Endast den historielöse kan stå lugn i detta omvandlingskaos.

Våra politiker har valt en helt annan lösning, delvis utan kläder (och resultatet har ju inte rönt några större framgångar, hittills), men det är trots allt inte för sent att göra bättring. Jag tycker inte att värnplikt nödvändigtvis är ett dåligt alternativ, men det kräver i så fall att man begår våld på begreppet genom att tänka nytt och stort. Innan vi helt och fullt kastar bort all kunskap och alla investeringar i ett hundraårigt arv, så kanske vi bör se över möjligheten att återskapa något som skulle kunna göra oss världsledande, istället för att leka följa John i stormakternas försvarsomvandlingar. Vi bör se till vad vi är bäst på och vad som gör oss unika. Om delaktighet är nyckeln till framgång så vinner vi delaktighet med någon form av plikttjänstgöring och jag är övertygad om att det går att skapa om vi involverar annat än bara militärt.

Som sagt, det är inget fel på förändring, bara den går i rätt riktning!

5 kommentarer:

  1. Nu var det väl så att det var FM som föreslog att värnplikten skulle avskaffas?

    SvaraRadera
  2. Att det var några få träskallar i FM som föreslog att värnplikten skulle avskaffas må vara sant, men det betyder inte att alla inom FM tyckte att det var klokt. Under alla omständigheter så var det någon annan som fattade det slutgiltiga beslutet - och det var politiker.

    SvaraRadera
  3. Det går att skriva mycket om värnpliktens avskaffande där det skedde ett spel bakom kulisserna under en längre tid. Viktiga roller i detta spel hade bl.a. brigadgeneralen Moore, som drev denna fråga hårt, samt Wiktorin med flera. Från politikerhåll kan t.ex. Juholt nämnas. Problemet var att diskussionerna var mer av kategorin svart eller vitt än att undersöka alternativen. Det jag vill betona är att det hade kanske funnits en tredje väg, och det var att se över och vidga begreppet värnplikt. En väg som inte ens diskuterades.

    SvaraRadera
  4. Folkpartiet och dess liberala demagoger är det västa syndarna, som alltid.

    SvaraRadera
  5. Jag tror att det var de internationella insatsernas tänkta framtid som drev på beslutet. Hela och under många år samövade förband skulle kunna skickas till, ja rent ut sagt, utlandet. Nu blir det nog varken utrikesresor eller samövade förband i framtiden. Blir det utrikesresor, blir det nog mest för att rädda ansiktet på dem som varit pådrivande eller fattat besluten.

    SvaraRadera

Bloggintresserade