Folk och Försvars årliga Rikskonferens var ingenting annat
än ett stort blaha, blaha. Beklagar, men det framkom ingenting av värde
och som exempel kan tas Juholts anförande. Han valde att prata om något som låg
helt utanför konferensens kärna. Inte heller Tolgfors bjöd på något intressant,
men det var ju "business as usual" i den Tolgforska världen. Att Europa ska stå för sitt eget försvar var ju en knappast en kontroversiell åsikt. Däremot så är det svårt att se hur det hänger ihop med regeringens egen expeditionskårspolitik.
I efterspelet till konferensen valde några att sänka blicken ytterligare en nivå med lite diskussion kring en eventuell Gotlandsbrigad. Också behovet av pengar till försvaret har diskuterats mer eller mindre intensivt.
I efterspelet till konferensen valde några att sänka blicken ytterligare en nivå med lite diskussion kring en eventuell Gotlandsbrigad. Också behovet av pengar till försvaret har diskuterats mer eller mindre intensivt.
Som vanligt missar många helt och hållet målet, oavsett vem
som är skribent. Vad vi behöver är en strategi för det oväntade – varför tar ingen initiativet till en analys? Innan vi har gjort vår hemläxa, så kan vi ju knappast bygga
för framtiden. Wiseman har i flera
inlägg haft ett bra citat från Lars Fresker i brevhuvudet som lyder:
”På den åker som ständigt plöjs kan inget gro”.
På samma tema så måste vi förstås veta vad vi ska odla.
Ser vi tillbaka på 1900-talet så byggde vi i många, många år
vårt försvar på den utredning som gjordes under pågående krig, 1942. Det är det
närmaste en strategi vi har kommit (trots att den saknade en strategisk
analys!). Flera kursändringar gjordes med jämna mellanrum därefter, men en
granskning ger vid handen att det var mest kursändringar av inrikespolitisk
karaktär (något som jag vill minnas att bl.a. Wilhelm Agrell tar upp i någon av
sina böcker). På samma tema så har de senaste försvarsberedningarna inte
fungerat som en beredning i dess rätta bemärkelse. De har istället ägnat sig åt
ett ”framför-näsan-perspektiv”. Ungefär som ett verktyg för den sittande
regeringens inrikespolitik.
Det är dags för en djuplodande strategisk analys. Först
därefter kan vi gå vidare. Varför ska det vara så svårt att förstå?
Tyvärr så har vi ingen strategi för det oväntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar