torsdag 5 januari 2012

USA - på väg mot enfrontsdoktrin

Efter en del snömos från Obama & Co så börjar de nya amerikanska prioriteringarna klarna. Visserligen inga direkta överraskningar, men nu är det inte bara spekulationer utan på riktigt. Under de kommande veckorna får vi mer detaljer om vad som komma skall. Det bör noteras att presidenten var på plats i Pentagon, vilket är ovanligt. Det visar vikten av de åtgärder som presenterades.



Tvåfrontsdoktrinen är sedan länge övergiven och nu handlar det istället om en enfrontsdoktrin. Obama talade i försiktiga ordalag om att prioritera och det är ett ordval som indikerar att något är på gång. Studerar man andra uttalanden från Pentagon så står det klart att det är Asien-Stillahavsregionen som prioriteras. Med andra ord är det dags för Europa att klara sig själv. Ett Europa som de senaste åren har slagit an en allt tuffare ton gentemot storebror USA, både vad gäller det militära och på handelsfronten.

Frågan är då hur EUs aktie står sig sett i ljuset av den eurokris som ligger som ett vått täcke över Europa? Klarar vi oss verkligen själva? Om vi knyter det till Sveriges militära vägval så kan konstateras att vi står utan ett USA som kan skydda oss - i vart fall under de närmaste tio åren. Det som framkom idag kan inte tolkas på något annat sätt. Kan vi då förlita oss på våra kollegor i Europa, Mercozy & Co, som knappt klarade av att leda kriget mot Libyen på egen hand. Jag är inte alldeles säker på att ledarskapet finns. EU har fortfarande stora problem på den fronten. Hur många vet till exempel vem Herman Van Rompuy är?

8 kommentarer:

  1. Så länge inte ryssen anfaller så klarar väl Europa sig själv.
    Vi ser bara till att låta Afrika, Mellanöstern och Asiens problem lösas själva. De är ju så duktiga så.

    Det gnälls när vita europeer gör något, så varför göra något?

    SvaraRadera
  2. "Ett tydligt budskap från president Obama var att man inte längre skall vara inriktade på långsiktiga stabilitetsoperationer", skriver Carl Bildt på sin hemsida.

    Kvar blir då "kortsiktiga stabilitetsoperationer", vilket per definition väl knappast existerar. Alternativet till det "långsiktiga" blir nog "inga alls".

    Att Europa skulle starta några egna stabilitetsoperationer verkar i nuläget högst osannolikt, vilket i förlängningen medför att hela den svenska "ominriktningen" av försvaret varit förgäves - om vi inte skall driva egna stabilitetsoperationer ute i världen ;-)

    Så vad gör vi nu?

    SvaraRadera
  3. "Frågan är då hur EUs aktie står sig sett i ljuset av den eurokris som ligger som ett vått täcke över Europa? Klarar vi oss verkligen själva? Om vi knyter det till Sveriges militära vägval så kan konstateras att vi står utan ett USA som kan skydda oss - i vart fall under de närmaste tio åren. Det som framkom idag kan inte tolkas på något annat sätt. Kan vi då förlita oss på våra kollegor i Europa, Mercozy & Co, som knappt klarade av att leda kriget mot Libyen på egen hand. Jag är inte alldeles säker på att ledarskapet finns."

    Europa klarar sig alldeles utmärkt för egen maskin. Att Europa är handlingsförlamat beror på till största delen av post-WW2 strukturer där USAs dominans är A-och-Ö, dvs USA har motarbetat all europeisk enande som skulle leda till självständigare EU. Därav avsaknad av strategiska förmågor både politiskt, underrättelsemässigt, ledningsmässigt osv. Kapish?

    Är så trött på alla förståsigpåare som spyr galla och förakt över oss själva när vi i själva verket inte är tänkta att ha vissa förmågor, och det är ingen tillfällighet att det är så. Nu har ett fönster öppnat sig som möjliggör förändringar.

    Att Tyskland gör sig av med patrioter och eurofihters är ingen konstigt då dessa kallakrigs-förmågor ala 80-tal inte behövs i samma antal som då. Vad som behövs är sameuropeisk underrättelse, mera strategiska europeiska system såsom Galileo-GPS, satsning på både bemannade och obemannade rymdprojekt... men framför allt behöver vi ta reda vad Europa vill och inte som hittills springa USAs ärenden.

    SvaraRadera
  4. @ Anonym: Det finns ett par avgörande detaljer som gör att ditt resonemang faller platt. För det första så har "det öppna fönstret" (som du hänvisar till) varit öppet i några decennier, men inget har hänt. Ingen har behagat dra nytta av det. EU har ett beslutsvakuum på den militära fronten och ingenting pekar på att det ska fyllas med något väsentligt innehåll, i vart fall inte i skrivande stund.

    Vad gäller "att ta reda på vad Europa vill" så kan du ju fundera lite på varför det knappt har gått framåt på den militära fronten sedan Sverige gick med. 27 stater, drygt 500 miljoner invånare som talar 23 språk. Det är en administrativ härdsmälta som inte kommer att kunna hantera den minsta konflikt - vilket vi såg i Libyen.

    Kapish?

    SvaraRadera
  5. @ Anonym 18:03

    Att Europa klarar sig alldeles utmärkt för egen maskin är du nog tämligen ensam om att tycka ...men kul som skämt.

    Dessutom tror jag att du definierar "oss själva" som "vi européer" och det är nog ett ovanligt synsett i sig.

    Att USA har motarbetat Europas enande och hindrat Européerna att skaffa egna strategiska förmågor är en lite väl dunkel och långsökt tankegång. Lättare då att peka på gnäll från andra sidan Atlanten om att européerna åker snålskjuts och bidrar till gemensamma försvarsansträngningar i allt för ringa utsträckning. Nu börjar de amerikanska politikerna och skattebetalarna att tröttna på att springa Europas ärenden och betala Europas fakturor för försvar och säkerhet. Helt förståeligt även om det kommer förvånansvärt sent.

    SvaraRadera
  6. "att ta reda på vad Europa vill"

    Det är ingen hemlighet att det har efter WW2 funnits grovt räknat 2 block: Frankrike-Tyskland på ena sidan och Storbritannien-USA på andra. Vad än det första än försökte bygga upp så satte det andra käpparna i hjulen i möjligaste mån.

    På vilket sätt har det funnits några öppna fönster? Någon planerings och ledningsstruktur parallell med NATOs (där enskilda medlemsländer har lika mycket att säga till som Warszawapaktens medlemar hade en gång i tiden) accepteras ej av anglosaxer, alla försök hittills har blockerats och/eller urvattnats. Beslutsvakuum är alltså där by design!

    "27 stater, drygt 500 miljoner invånare som talar 23 språk" behöver inte alls betyda problem, snarare tvärtom. Det är ju just storleken och mångsidigheten, blandningen som än gång i tiden gjorde USA stor och ledande både tekniskt och kulturellt, innan allt spårade ur nån gång på 80-talet. Idag krigar man för krigandes skull och jag är rädd att det är detta som blir slutet för den västerländska civilisationen om det inte blir någon ändring. Der finns alltså en fara att den som håller i en hammare ser alla problem som en spik!

    Därför säger insatsen i Libien precis ingenting. Ända nytta må ha varit är att testa militär hårdvara i "skarp läge", Gripen t ex, även om det obetydliga motståndet innebär att någon riktig test uteblev.

    SvaraRadera
  7. @Sumatra:

    Politisk naivitet är ibland påtalande!

    "USA har inga vänner, USA har bara intressen"

    Att USA skulle under decennier pröjsa för Europas försvar för att USA tycker om européer är skrattretande. Dags att vakna?

    SvaraRadera
  8. @ Sumatra:
    "Att USA har motarbetat Europas enande och hindrat Européerna att skaffa egna strategiska förmågor är en lite väl dunkel och långsökt tankegång. Lättare då att peka på gnäll från andra sidan Atlanten om att européerna åker snålskjuts och bidrar till gemensamma försvarsansträngningar i allt för ringa utsträckning."

    Gnäll på att vassalerna bidrar för lite till 'det gemensamma' är inte på något vis i motsatsförhållande till att motverka en självständigare linje bland dessa vasaller.

    Den dag USA inte anser sig tjäna på samarbetet med Europa så kommar man att släppa det som en het potatis. Inga vänner, bara intressen, som sagt.

    SvaraRadera

Bloggintresserade