Världen har konfronterats med en rejäl krissituation i Ukraina. Spekulationerna duggar tätt och det florerar mycket information och förstås även desinformation. Det är inte alldeles lätt att skapa sig en bild över det som har hänt, vilket förstås även påverkar bedömningarna av vilka åtgärder som bör vidtas och också vad som kan komma att hända på lång och kort sikt. Det är helt klart en prövande miljö, särskilt om man agerar inom ramen för svensk försvars- och utrikespolitik.
Det är i situationer som denna som det politiska ledarskapet sätts på prov och det utgörs i Sveriges fall ytterst av vår statsminister. Likaså är utrikesministern en viktig spelare och så även försvarsministern. Att den goda ledaren har omgetts sig med kompetent och kapabel personal är av yttersta vikt, eftersom de tillsammans måste kunna svara upp vid händelse av svåra situationer. En helt avgörande kvalitet, särskilt om man är politiker, är att kunna tänka strategiskt och att fatta beslut ur ett långsiktigt perspektiv. Politik i alla dess former skulle kunna ses som ett parti schack. När du väl har bestämt dig för öppningen så är det svårt att vrida klockan tillbaka.
I Sveriges fall så är jag riktigt oroad över den låga nivån på flera av våra politiker. Statsminister Reinfeldts första uttalande landade inte helt rätt, vilket förstås skapade en del oro. Utrikesministern däremot var snabbt ute och landade väl i sina skarpa uttalanden kring den ryska interventionen. Det är just utrikesminister Bildt som är det starkaste kortet bland de politiker som tar sig an den tämligen komplicerade situation som råder. Det som kännetecknar Bildt är en gedigen kunskap och en stor analytisk förmåga. Precis det som jag som väljare förväntar mig av en politiker på denna nivå.
Det som oroar mycket är däremot kompetensen i övrigt. Förmågan till analys tycks vara begränsad och uttalandena håller över lag en skrämmande låg nivå. Nu plötsligt talas det om att skjuta till mer medel till försvaret. Vad är det som har hänt över en natt - höll inte analysen?
I gårdagens Agenda (där för övrigt Bildt åter igen gjorde en bra insats) stod folkpartiets Allan Widman, en av ledamöterna i försvarsberedningen, för en blek insats. Istället så var det en försvarsanalytiker, Annika Nordgren Christensen - med rötter i miljöpartiet (!) - som briljerade på temat analys och strategiskt tänkande. Snabbt så höjde hon nivån på diskussionen och tittarna fick en inblick i de relevanta försvarspolitiska delarna. Widman förlorade sig snabbt i detaljerna och framstod som en pojklagsspelare som förvirrat sig in på nationalarenan. Han är folkpartiets talesman i försvarspolitiska frågor.
När vi ändå tar oss an försvarsberedningen så måste förstås beredningens ordförande kommenteras. Från slutet av 2010 har Cecilia Widegren tagit rollen som försvarsutskottets vice ordförande och hon är även alliansgruppledare och talesperson för moderaterna vad gäller försvars- och säkerhetspolitiska frågor. Notera att hon även är medlem i krigsdelegationen och från 2012 försvarsberedningens ordförande. Totalt sett en tung spelare på den svenska försvarspolitiska arenan.
Men inte en enda gång har Widegren fritt utan protokoll fört ett intellektuellt och analytiskt resonemang kring försvars- och utrikespolitik. Istället ägnar hon sig åt repetitiva manuskript på sin hemsida, på debattsidor och de gånger hon håller anföranden eller deltar i debatter. Hon är flitigt förekommande, men en genomgång av hennes alster visar att de anföranden och de debattartiklar hon skapar alltsom oftast är en blåkopia av redan slitna begrepp. En sökning på "användbart, tillgängligt och flexibelt" ger mer än 3000 träffar på google och Widegren är påfallande ofta upphovsman till dessa slitna fraser. De fåtal tillfällen då hon har förekommit i prövande situationer kring dessa frågor har hon gett ett okunnigt och osäkert intryck. Hon har också haft svårt att hålla isär så grundläggande begrepp som reella hot och faktisk förmåga. Jag tror helt enkelt inte hon har den kunskapsbas som krävs för nå verkshöjd i ämnet. Sett i förhållande till vad som har hänt de senaste dagarna framstår Widegrens stolpiga resonemang i ett klipp från juni förra året som helt obsolet. Självsäkerheten slår tillbaka med facit i hand.
Det går förstås att fördjupa sig ytterligare i försvarsberedningens ledamöters bristande kompetens i området, där personer som Åsa Lindestam, Torbjörn Björlund och Hans Wallmark inte precis briljerar i sina fåtaliga uttalanden. Det är lite amatörernas afton över det hela, för att använda ett slitet begrepp.
Även om det mot all förmodan skjuts till ytterligare medel till försvarsmakten, så finns all anledning att oroa sig över det politiska ledarskapet.
Till sist ett citat från Winston Churchill som jag riktar till medlemmarna i försvarsberedningen: "All men make mistakes, but only wise men learn from their mistakes", vilket förstås kan tillämpas av såväl män som kvinnor. Det är aldrig försent att göra bättring.
Det är ju viktigt att se krisen i ett historiskt perspektiv, och se vad som hänt sedan muren föll. Att Warsawa pakten upplöstes, och hur NATO reagerade på den uppkomna situationen.
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=8YUabqlxuPo